Första dalupproret, epilog II
Rättegången mot Mäster Knut
Den gripne Mäster Knut ställs inför rätta för förräderi i augusti 1526 i samband med en herredag i Stockholm. Kung Gustav presenterar några brev där Mäster påstås ha uppviglat allmogen i Dalarna. Mäster Knut ber om nåd men kungen lägger fram flera komprometterande brev och överlämnar till slut åt riksrådet att fria eller fälla.
Rättens dom blir fällande för förräderi. För det finns egentligen bara ett straff – döden. Samtidigt vädjar rådet till kungen att han måste ha överseende med den anklagade. Men kungen svarar iskallt att såna saker kan inte förbises. Beslutet blir dock att hålla Mäster Knut i fängsligt förvar åtminstone till man fått den huvudmisstänkte Peder Sunnanväder utlämnad från Norge.
På så sätt hoppas man komma sätta press på den norske ärkebiskopen att så snart som möjligt utlämna Peder Jakobson. Mäster Knut blir därmed ett slags gisslan för att få ut Peder Jakobsson. Mäster Knut förs till fängelsehålan på Stockholms slott.