Första Dalupproret, del 5
Upprorets första gripanden
I mars 1525 sker de första gripandena av personer som ”stämplat” mot kungen. Gripandena sker i Dalarna men det är inte dalabönder som grips utan två sörlänningar som givit sig upp i Dalarna för att vinna anhängare för en protest mot kungen.
De gripna är två bröder, Jöns och Nils Karlsson. Den senare är en dominikanermunk från konventet i Västerås. Nils har dock lagt av sig munkkåpan för att fara till Dalarna och agitera. Detta har kommit till kung Gustav Vasas kännedom som velat se bröderna gripna. Några kungatrogna dalkarlar har därefter gripit männen. Jöns tycks ha varit kunglig betjänt innan han slog följe med sin bror.
Bakgrunden till deras agitationsresa är den samma vi sett tidigare – kungens hårda beskattning och konfiskationer av silver vilka också drabbat klostren hårt.
Bröderna förs till Stockholm där man sammankallar till nåt slags rannsakan inför rådet och stadens råd. Slottsfogden Peder Hård som vi tidigare mött, anklagar bröderna för att ha stämplat mot kungen i avsikt att störta honom och ”sätta en annan på tronen”. Olaus Petri för protokoll i egenskap av stadens sekreterare.
Beslutet blir att bröderna Karlsson gjort sig skyldiga till förräderi. För det finns bara ett straff, döden. Stegling är det föreskrivna sättet. Men ingen dom avkunnas ännu.
Istället spärras bröderna in i tornet på Tre Kronor…