1 Maj 1525

Första Dalupproret, del 8
Dalarna reser sig mot kung Gustav Vasa

”Wij kwnnom thet formaerkia athij wile nw plath fordarffua oss fatighe
suenskemen”
”Vi kan det förmärka att Ni vill platt fördärva oss fattige svenske män.”
Ur brevet från allmogen i Dalarna i bevarad avskrift i Riksregistraturet.

Dalatinget i Tuna har avkunnat sin dom. Man kommer inte att tåla mer från kung Gustav Vasa! Allt formuleras i ett mycket skarpt brev till kungen. Detta är en direkt konfrontation som är så nära man kan komma ett väpnat uppror.

I brevet börjar man med att påminna kungen om när han (efter Stockholms blodbad 1520) ”gick fredlös i skogen utan vare sig penningar eller tjänare. Då såg man varken tyskar eller danskar som eder hjälpa ville utom vi fattiga dalkarlar, hälsningar och gästringar…vi gingo ut med eder dit ni ville och slog edra ovänner som riket fördärva ville.”

Men sedan, menar brevskrivarna, har kungen svikit sina hjälpare och sin kungaed. Han har dragit in främmande män i riket och givit de svenska män som tjänat honom hugg och slag. Vidare har han svurit att styrka den heliga kristna tron och beskydda den heliga kyrkan och hennes personer som försvara änkor, värnlösa kvinnor och föräldralösa barn och att älska den svenska allmogen och deras goda gamla sedvänjor. Istället har kungen brutit sin kungliga ed då han okristligt beskattat kyrkor, kloster, präster och munkar och tagit klenoder som givits till Guds tjänst.

”För vilka era omilda gärningar, strängt fruktandes är, att Guds vrede och hämnd kommer över riket och oss, om det inte sker bot. Vi vill ingalunda härefter tillstädja att ni fler silverskatter ska lägga på kyrkor eller kloster, präster,  munkar, köpstadsmän eller Sveriges allmoge.”

Man hotar alltså att säga upp troheten mot kungen om inte kungen gör bättring, vilket är att betrakta som uppror. Detta är också kulmen på det första Dalaupproret då det vid denna tid står en en skarp konflikt mellan kung och allmogen i Dalarna. Men allmogen står sida vid sida med den katolska kyrkans präster och klostrens munkar.

Kungen måste agera och han kallar därför till en riksdag i Västerås med anledning av bullret i Dalarna. Protesterna måste kväsas!