Prolog III
Kungligt helgerån i Vadstena
Indrivningen av silver fortsätter med oförminskad styrka av kung Gustav Eriksson 1524. I februari drabbas klostret i Vadstena av ett dråpslag. Det silver man samlat in till ett relikskrin åt Katarina Ulsfdotter – Heliga Birgittas dotter – krävs nu in av kungen. I Vadstenadiariet står att läsa den 18 februari:
”Torsdagen efter Sigfrids fest avtvingade kung Gustav vårt kloster fem silverplåtar som gjorts till sankta Katarinas skrin.” Bröderna i Vadstena blir förtvivlade och kallar det för ett ”sacrelegium”, helgerån.
Till kungens försvar skyndar dock kanslern Laurentius Andrae. Han menar att kyrkan är inget annat än folket, det vill säga de troendes samfund, inte präster eller kyrkobyggnader. Detta innebär enligt Andrae att kyrkans tillgångar är folkets. Det vore gudlöst att skona kyrkans pengar när fara hotade. Andrae hänvisar bland annat till gammaltestamentliga judakungar som Hiskia som inte tvekade att använda sig av templets rikedomar för att köpa folket fred från annalkande fiender. Men han stöder sig också på en kontroversiell tysk – Martin Luther. Hela förfarandet gör den mäktige biskop Brask i Linköping rasande. Och han kommer inom kort att rycka ut till Vadstenamunkarnas försvar.
Men indrivningarna av silver fortsätter.