Prolog V
Skarpt möte på Stockholms slott
Våren 1524 äger ett märkligt möte rum på Stockholms slott. Den avsatte västeråsbiskopen Peder Sunnanväder har av allt att döma kallats till huvudstaden av kung Gustav Eriksson.
Sunnanväder anar oråd och ber om lejd och löfte om fred innan han vågar resa. Med hjälp av sin vän Kristina Gyllenstierna – Sten Stures änka som nu är tillbaka i Sverige – får han också löfte om detta under fastan 1524.
Mötet kommer att präglas av misstänksamhet. Sunnanväder får visserligen ”komma till tals med sin herre konungen” men något meningsutbyte torde det knappast ha varit tal om. Kungen har två krav på västeråsprelaten: För det första att han ska hålla sig lugn och sluta uppvigla allmogen. För det andra att han ska lämna ifrån sig allt kronans silver och guld som han tros ha i sin ägo sedan Kristina Gyllenstierna sände honom till Danzig när kung Kristian hotade Sverige 1520.
Efter mötet med kungen får Sunnanväder besök i sitt härbärge av slottsfodgen på Stockholms slott, Peder Hård, som kräver honom på en stor summa penningar. Men summan tycks inte ha betalats och Sunnanväder får lämna slottet.
På hemvägen övermannas han dock av kungens män så fort han lämnat lejdområdet och förs tillbaka till Stockholms slott. Hans hästar och tillhörigheter tas ifrån honom och han sätts i förvar. Mot ett löfte om 2000 mark örtugar får han tillbaka sina ägodelar. Summan har han inte men ett antal borgenärer erlägger pengarna till kungen mot löfte från Sunnanväder att han ”inte skulle stämpla med bönderna mot konungen”.
Det tycks alltså som att kungen driver in ett slags borgen mot löfte att Sunnanväder ska hålla sig stilla i Västerås, inte stämpla mot kungen och dessutom infinna sig i Stockholm om kungen så kräver. Ett löfte som Sunnanväder på sikt kommer få svårt att hålla…